Det här var okej

”Bilderna först, texten sedan. Vi gör en tidning, vi skriver inte en bok”. Det var mantrat som Hans Hatwig präntade in i sina medarbetare. Han var ungdomstidningarna Poster och OKEJs grundare, art director, grafiske formgivare, fotograf och chefredaktör 1974-89. Hade alltid bilderna i fokus. Och de skulle vara av toppklass.

Hatwig drillade de råa talangerna Göran Lindsjöö och Ulf Magnusson till att bli fotografer av världsklass. Göran i sin studio på S:t Eriksgatan i Stockholm och Ulf ute på fält. Deras bilder var knivskarpa, välkomponerade och grundligt ljussatta. Gärna med ett tema och kul rekvisita.

Popstjärnorna som var populärast bland Posters och OKEJs läsare stod för den typ av artisteri som resten av medieetablissemanget såg ned på, eller gav blanka fasen i. Alltså fick de två tidningarna monopol på storslagna och färgstarka världsstjärnor som Twisted Sister, AC/DC, Kylie Minouge, Depeche Mode, Metallica, Kiss och Samantha Fox. Estradörer som bjöd på sig själva och hade glimten i ögat. Hans, Ulf och Göran fick nästan obegränsat med tid när de fotograferade internationella celebriteter på besök i Sverige.

Ett axplock ur deras exklusiva arkiv: Alice Cooper som Lucia, Van Halens sångare David Lee Roth badande vid Flatensjön utanför Stockholm, kräftskiva med Mötley Crüe på skärgårdsbåt, Lena Philipsson som sagoprinsessa, den annars så fredlige Peter LeMarc siktande med skjutvapen, Ozzy Osbourne som galen vetenskapsman och den sista bilden på Metallicas basist Cliff Burton, innan han förolyckandes i en busskrasch i Småland ett halvt dygn senare.

Inga andra tidningar i världen ansträngde sig för att göra exklusiva och genomarbetade fotosessioner som dessa.

Bilderna, ofta på lättklädda människor, fick gärna kännas lite förbjudna och på gränsen till oanständiga. De skulle vara iögonfallande, väcka känslor och rentav lite anstöt. Hans Hatwig var först inom svensk media med att inse att sex säljer. Numera gör alla nästan alla medier på samma sätt.

Bilderna inspirerande flera generationer ungdomar att själva börja spela musik. Ola Salo, sångaren i The Ark, har berättat:

– När vi bildade The Ark tog vi en bild på oss själva och lade in en OKEJ-logga i ena hörnet på den. Sedan satte vi upp bilden i replokalen och tänkte att någon gång kanske vi kan bli OKEJ-affisch.

När ”Boken om OKEJ – 80-talets största poptidning” släpptes 2010 skrev Aftonbladets musikkritiker Markus Larsson: ”Det finns inget bättre svenskt tidsdokument om 80-talet och dess populäraste tv-serier, artister och frisyrer än OKEJ”.

När andra medier missade stora delar av det som var 70- och 80-talet, kunde Poster och OKEJ samla på sig en bildskatt av unikt slag. Av dessa tiotusentals bilder har vi valt ut några av de bästa till utställningen ”Det här var OKEJ”.