I Ewa-Mari Johanssons Supermodels Backstage ser vi hur stämningen backstage går från tidiga morgonens lugna lunk i hemtrevligt stök med kaffemuggar, fix av hår, make up och provande av plaggen – till hyperfokus när visningen väl börjat. Allt kaotiskt på ytan, men organiserat i minsta detalj med en militärisk tajming, så rätt modell bär rätt kläder i rätt ordning. Uppdrag: Att leverera modets teater som på scenen andas idén om fulländning inför en krävande front row-publik med allt från celebriteter och filmstjärnor till legendariska Anna Wintour och Grace Coddington på Vogue.

Det här är platsen där allt ställs på sin spets.

Toppmodell blev fotograf

När Ewa-Mari Johansson tidigt 1990-tal som fotograf med sin Nikon tar sig bakom kulisserna vid haute couture-visningar är det en hemtam miljö för henne. Hon med egen erfarenhet som toppmodell och mannekäng i modeindustrins metropoler Paris, London, New York, Milano… Att i stället ställa sig bakom kameran har gjort henne till en framgångsrik modefotograf för modemagasin som Harper’s Bazaar och Vogue, ofta med inspiration från surrealismen, skicklig att fånga ljuset och på ljussättning. Vilket märks på dessa dokumentära svartvita bilder där vi följer hela backstage-processen. 
Här där det pågår förtroliga samtal eller småsnackas till den extremt intensiva och stressiga tid när visningen drar igång och allt måste klaffa på millisekunden. Det dras av kläder och assessorer, hår- och make upp snabbfixas, springs mellan galgarna och assistenterna sliter med logistiken så att nya plagg blixtsnabbt sätts på rätt modell.

” Modebranschen har många sidor, varav vissa rejält mörka, vilket på senare tid äntligen har lyfts fram. Här ville jag visa gemenskapen mellan modellerna, styrkan i deras olika uttryck och personlighet, hur de samarbetade och hjälpte varandra”, berättar Ewa-Mari Johansson.

Ewa-Maris öppna blick

Ewa-Mari Johanssons förmåga att skapa tillit så mötet uppstår strålar ut från hennes bilder, oavsett om det är Masai-kvinnor eller supermodeller som porträtteras. Då blir ingen ett objekt – då blir alla subjekt i sin egen rätt. Hon fångar dem innerligt på nära håll eller diskret från sidan, stunden när Kate Moss glatt osminkad kliver in och ler mot henne, Claudia Schiffer drar i strumpbyxorna eller Linda Evangelista, möjligen något stressad, kollar in schemat… 

”Vid denna tid, när supermodellerna skapades som 90-talets variant av Hollywoods filmstjärnor, var det ovanligt att de fotograferades backstage. Men de bjöd generöst in till gemenskapen där bakom scenen, även om jag själv blev lite stjärnögd och något hämmad just med Linda Evangelista”, berättar Ewa-Mari Johansson.

Surrealistisk inspiration

Uppvuxen i Skåne blev hon som tonåring modell på 1970-talet med vad det innebar av resor och äventyr men också erfarenheter av misogyn manschauvinism och kroppshets. Hon blev fotad av bland andra Guy Bourdin för många stora märken och syntes i allt från Harper’s Baazar till Vogue. 

Lusten att skapa ledde till fotostudier på University of California, Los Angeles (UCLA) och dokumentärfilmsskolan i New York. Fast första kontakten med surrealismen blev en middag hemma hos Salvador Dalí och hans fru Gala Dalí.

På 1980-talet tog det fart med stillbildsfotograferandet där hon fick internationell framgång inom modefoto med basen för sig och dottern i Milano. Allt under en tid när kvinnor sällan gavs möjlighet till just detta. Till exempel var det omöjligt att få börja som assistent, annars en klassisk karriärväg för dem med fotografambitioner. 

”Patrick Demarchelier, som jag jobbat med som modell, sa att han aldrig kunde låta en kvinna bära hans saker. Men han ville absolut stötta mig så jag fick låna hans studio gratis”.